Kikare

Astronomi, fågelskådning, naturstudier, jakt och segling: Kikare används nästan överallt. Här svarar vi på de viktigaste frågorna.

Kikaren är det optimala verktyget för att visuellt ta dig närmare avlägsna objekt genom att förstora dem så att du bättre kan se detaljerna. Användningsområdena är lika varierade som objekten själva och beror framför allt på betraktarens intressen. Några klassiska användningsområden inkluderar astronomi, fågelskådning, natur- och djurobservation (till exempel på safari), jakt och segling. Användningsområdena är nästan outtömliga, kikaren är perfekt för resor, vandring (särskilt i bergen), på sportevenemang (till exempel på stadion), konserter, teater och opera, men även för många andra vardagsändamål.

En kikare är ett bruksföremål som inte bara är tänkt att beundras i vitrinskåpet, den är framför allt till för att användas utomhus och för att titta genom. Naturligtvis kommer kikaren oundvikligen att bli smutsig. Ytterdelen kan du lätt torka av med en trasa, men vid rengöring av linserna bör du vara försiktig. Linserna har en känslig beläggning som kan skadas vid för grov rengöring. Därför måste du vara extra varsam här. Den viktigaste regeln när det gäller rengöring är: så sällan som möjligt.

Det går att utan problem försiktigt ta bort dammpartiklar från linserna med en mjuk rengöringsborste, och det är heller inget problem att göra detta regelbundet. Situationen är annorlunda om linserna är mycket smutsiga. Då kommer du ofta inte undan en mer intensiv rengöring. Använd helst en mikrofiberduk eller en annan mycket mjuk duk för detta ändamål.

Se till att det inte har fastnat några grövre dammkorn i duken. Torka sedan försiktigt, helst i cirkelrörelser, över linserna. Det kan vara så att du inte kommer någon vart med bara torr rengöring, då erbjuder vi en speciell rengöringsvätska som ger en mycket bra och skonsam rengöring. Det är bäst att alltid sätta tillbaka skydden på linserna efter att du har använt kikaren.

De obestridda ledarna inom premiumsegmentet är tillverkarna Leica, ZEISS och Swarovski. Ytterligare högkvalitativa märken innefattar Steiner, Minox och Nikon. Inom mellansegmentet finner vi Eschenbach, Bushnell och Bresser. Det finns dock även andra märken som erbjuder specifika modeller som är optimala för vissa användningsområden. 

Som med mycket annat får man vad man betalar för, spenderar du mer får du oftast bättre kvalitet. I princip kan en relativt användbar kvalitet produceras till låg kostnad idag. Men om du inte vill kompromissa i någon högre utsträckning när det kommer till färgfel, kontrast, skärpa, transmission och verklighetstrogen återgivning, kan du inte undvika dyrare kikare.

I högkvalitativa kikare ligger ett stort arbete både optiskt och mekaniskt för att hantera alla möjliga avbildningsfel. Även den mekaniska fokuseringen bör vara av hög kvalitet, för om denna del av kikaren har för stort spel, vobblar fram och tillbaka eller kärvar, kommer man att ha begränsad glädje av observationen.

Inte heller när det gäller ögonmusslor bör man kompromissa alltför mycket, eftersom dessa ger extra komfort. Det finns till exempel fasta, utfällbara ögonmusslor som kan låsas i olika bestämda lägen.

Vid en första anblick är det inte alltid enkelt att bedöma kvaliteten på en kikare. När du blickar ut över landskapet i vackert väder märker du ofta inte de skillnader som faktiskt finns mellan olika kikare. Förutom optiken ska man också uppmärksamma fokuseringsmekanismen och den optiska tuben.

Börja med att hålla kikaren under vitt neonljus och kontrollera antireflexbehandlingen. Du kan tydligt se ifall objektiven har en reflekterande färg (oftast grön eller lila). Om reflektionerna är vita, saknar kikaren antireflexbeläggning. I sådana fall går värdefullt ljus förlorat innan det når ögat. Liksom med objektiven bör man kontrollera okularen. Vissa tillverkare av billigare kikare applicerar ingen antireflexbehandling här. Obehandlade kikare medför stora ljusförluster och starka reflektioner, vilket man absolut vill undvika.

Håll nu kikaren mot en ljus yta på lite avstånd. Du bör nu se två små vita skivor i okularen, det är utgångspupillerna. Dessa bör vara runda, inte kantiga. Om de är kantiga beror det på prismorna som inte kan reflektera allt ljus. Detta är i så fall ett enormt fel som dramatiskt försämrar bilden.

Försök därefter att observera i motljus. Med kikare av lägre kvalitet kan det hända att reflexer dyker upp i synfältet, vilket kraftigt minskar kontrasten i bilden. Kikarens inre bör vara mattsvart. Vidare bör du vara uppmärksam på god färgrenhet. Rikta kikaren mot en vit solbelyst husvägg. Du kanske märker av kromatiska aberrationer, färgskiftningar i kanten som om de är för starka kan försämra bilden. Därför är en färgren optik alltid bättre. Olika tillverkare erbjuder kikare med ED- eller fluoritlinser, dessa kikare är nästan helt fria från kromatisk aberration. Ju högre förstoring, desto viktigare är detta.

Det är bra att testa kikare under natthimlen, eftersom det ofta är där man upptäcker bildfel. Sikta helt enkelt på en ljus stjärna, en ljus planet eller månen för att kunna göra en bedömning. Försök nu att få objektet i mitten av bilden riktigt skarpt och panorera sedan objektet till kanten av synfältet. Nu kan du lätt se eventuella bildfel, till exempel om stjärnan visas förvrängd vid kanten. Detta är också ett bra sätt att upptäcka eventuell kantoskärpa. Du kan även upptäcka eventuellt märkbar bildfältskrökning. Ju större objektivet är, desto mer märkbart kan ett fel bli.

Ett vanligt missförstånd är att en kikare blir bättre ju större förstoring den har, detta är inte sant. För en bra kikare är valet av glasmaterial, prismor, beläggningar och även mekanik avgörande. Förstoringsgraden bör snarare bero på den avsedda användningen.

För de flesta observationsändamål är en förstoring på 8x eller 10x fullt tillräcklig. Om du håller dig inom detta förstoringsområde kan du enkelt hålla kikaren i handen utan att den skakar för mycket. Vid högre förstoringar (från 12x och uppåt) är detta svårt eller omöjligt.

Hela bilden skakar mer och blir därmed också mer oskarp. Det enda alternativet här är att sätta kikaren på ett stativ. Kikare finns vanligtvis upp till 20x förstoring. Om du föredrar en hög förstoring men inte vill använda ett stativ kan du köpa en kikare med bildstabilisering. Om du vill ha ännu högre förstoring är en kompakt tubkikare optimal.

Kompakta tubkikare erbjuder vanligtvis förstoringar på 20x till 60x, som kan justeras med ett zoomokular. Ett stativ är naturligtvis nödvändigt här också. Vissa kompakta tubkikare levereras även med ett bordsstativ.

Zoomkikare är mycket praktiska eftersom de erbjuder möjligheten att steglöst justera förstoringen. På så vis är du rustad för många olika typer av observationer. Men att observera genom sådana kikare innebär alltid en kompromiss. De extra linser som krävs för zoomfunktionen har sämre kvalitet än de i en kikare med fast brännvidd. Vid soligt dagsljus märks detta inte, men det blir påtagligt vid starka kontrastförhållanden, skymning eller natt.

De flesta zoomkikare uppvisar en tunneleffekt, som vanligtvis är särskilt uttalad vid låg förstoring. Man får intrycket av att betrakta bilden genom en lång svart tunnel. Endast ett fåtal kikare med zoomfunktion uppvisar inte denna effekt.

Med beläggning, eller ytbeläggning, menar man tunna skikt som förångas på optiska linser i högvakuum. Syftet är att minimera linsreflektioner och därmed öka ljustransmissionen. Ofta består ett sådant skikt av magnesiumfluorid, där skiktets tjocklek och brytningsindex är avgörande för att minska reflektionen. De interfererade ljusvågorna ska här utsläckas av varandra (destruktiv interferens). Oftast appliceras inte bara ett, utan flera skikt (upp till sju eller ännu fler) för att säkerställa god minskning av reflektion över hela spektrumet. Beläggningen kan mycket tydligt ses på dess färger, som oftast är lila eller gröna. Dessa färger som man ser kallas även restreflektioner. Se till att kikaren bär beteckningen "multicoated", det vill säga flerskiktigt belagd.

WP – står för "water proof", alltså "vattentät"

Vattentäta kikare använder speciella tätningsringar och porerna impregneras i en komplicerad process. Dessutom fylls vakuumet i glaset med kvävgas, vilket förhindrar att vatten tränger in i glaset. De är särskilt lämpliga för alla aktiviteter med växlande väderförhållanden, till exempel bergsklättring eller segling.

B – betyder oftast "lämplig för glasögonbärare"

Det vill säga, den aktuella kikaren har ett stort ögonavstånd så att även de som bär glasögon kan se hela synfältet utan skuggor.

G, GA eller RA (Rubber armed) – står för "gummiarmerad"

Dessa kikare är skyddade mot stötar, slag samt vattenstänk genom en gummiarmering.

CF - står ibland för "CentralFocus"

Men emellanåt även för "CloseFocus". Med centralfokusering menas att kikaren har en central fokuseringsmekanism. På porroprismakikare är okularen kopplade genom en bro som kan flyttas fram och tillbaka genom att vrida på fokushjulet.

"CloseFocus"

Innebär att kikaren har ett mycket kort närinställningsavstånd, vanligtvis mellan 2 och 4 meter, medan "vanliga" kikare oftast bara kan fokusera skarpt från cirka 5 meter. För den som gärna observerar små eller nära objekt som till exempel fjärilar eller fåglar, är en kort närinställning nödvändig, eftersom kikaren inte kan ställa in skärpan vid avstånd kortare än närfokus.

W, WF, WW eller Wide – står för "vidvinkel"

Med andra ord kikare med ett mycket stort synfält. MC – står för "flerskiktsbeläggning" (Multi Coated). Eftersom alla högkvalitativa kikare har flerskiktsbeläggning anges inte alltid detta uttryckligen i typbeteckningen.

UC – betyder "ultra compact"

Vilket står för en mycket liten och lätt kikare (oftast gjord av aluminium eller i sällsynta fall av titan).

HP – står för "HighEyePoint"

Dessa kikare har en stor öppning för utgångspupillen.

IS – står för "Image Stabilizer"

Dessa är kikare med bildstabilisator, något som särskilt uppskattas av ornitologer och naturobservatörer.

D – betyder "takprisma"

Glasögonbärare bör definitivt se till att få ett stort ögonavstånd. Ett stort ögonavstånd (ca 20 mm) är viktigt för glasögonbärare, eftersom de då kan observera hela synfältet utan kantskuggor, även med glasögonen på.

Personer med lätt synfel bör uppmärksamma okularinställningen. Det är viktigt att veta upp till vilket dioptrivärde okularet kan justeras för att anpassa sig till ögats synfel, och om okularet kan låsas för att förhindra oavsiktlig justering.

En viktig kvalitetsmarkör kan kontrolleras direkt efter köpet: Om du riktar kikaren mot en vit yta på ungefär 30 cm avstånd, skall du se ett runt, vitt område som inte blir mörkare mot kanten. På så sätt kan du säkerställa att allt ljus som faller genom okularet verkligen når ditt öga.

Ytterligare kvalitetskriterier märks först efter att kikaren har varit i bruk under en längre tid. Hos en kikare av lägre tillverkningskvalitet kommer du oftast att upptäcka att prismorna inte är korrekt optiskt justerade, vilket leder till huvudvärk om du tittar genom kikaren under en längre tid.

Du kan också se dubbla bilder. En avgörande egenskap för kikarens kvalitet är ytbehandlingen av linser och prismor. Normala optiska linser reflekterar en del av det infallande ljuset, vilket leder till ljusförlust och minskad kontrast. Genom att belägga linserna (detta kallas förångning av ett reflektionsreducerande mineralskikt) reduceras reflektionen avsevärt och ljusgenomsläppet ökar.

För vattensport bör du välja en robust kikare som erbjuder god optik och stabil mekanik. En fullständig gummiarmering är fördelaktig för att förhindra att kikaren glider ur händerna. Särskilt för vattensport är det en fördel om kikaren är tryckvattentät, många kikare är vattentäta till ett djup på 5 meter. Dessutom är det bra om kikaren är fylld med kvävgas, vilket förhindrar imbildning från fukt inuti kikaren.

För bergsvandringar rekommenderas som regel en lätt kikare. Eftersom du troligen redan har mycket packning att bära, bör kikaren inte bidra med för mycket extra vikt. Därför bör du högst ta med dig en allroundkikare på 10x42. Dessa är inte så tunga och väger ungefär 700 gram, vilket inte är alltför mycket att bära på. Ändå har du en kikare som du även kan observera med i skymningen.

Om du vill köra den lite mer kompakta stilen kan du till exempel ta en 10x25 kikare. Den är så kompakt att den till och med får plats i vilken byxficka som helst, och den väger bara 300 gram. Den kan dock bara användas på dagen eftersom den inte är särskilt ljusstark (AP 2,5 mm). Förutom uppgifterna om öppning och förstoring är ytbeläggningen på linser, prismor och valet av glasmaterial mycket viktiga, eftersom det är här de stora kvalitetsskillnaderna ligger.

Det finns så kallade universalkikare, som passar bra för alla ljusförhållanden. En universalkikare kan till exempel vara 10x42 eller 8x42. Den har en objektivöppning på 42 mm och en förstoring på 8x respektive 10x. Det avgörande kriteriet är hur mycket ljus den kan leverera, eller hur mycket ljus som når ögat.

Med en 8x42 mm kikare når ett ljusknippe med en diameter på 5,25 mm ögat. Detta ger en ljus bild även i skymningen och slussar vidare ett tillräckligt antal fotoner som träffar näthinnan. Du kan alltså fortfarande observera djur i skymningen. Även på natten är denna kikare användbar, om än inte optimal. Med dessa kikare är det önskvärt med en maximalt högkvalitativ optik, det handlar om typ av glas, ytbeläggningen och prismornas reflektionsegenskaper.

Att kunna se fjäderdräkten i dess rätta färger är en betydelsefull egenskap hos en kikare för fågelskådning. Här rekommenderas inte de billigaste modellerna, utan snarare de med en högkvalitativ optisk beläggning. Om man väljer kikare med takprismor, bör prismorna inte endast vara försedda med enkla silverskikt, utan helst med flera dielektriska lager för optimal ljustransmission. Dessutom bör prismorna ha en fasbeläggning för att förhindra fasförskjutning av ljusvågorna när de passerar genom prismorna.

Om du väljer fickkikare, bör du också kontrollera om okularen eventuellt är lämpliga även för de som bär glasögon. Med dessa faktorer i åtanke, ger kikarna maximal skärpa, kontrast och färgåtergivning.

De flesta kikare erbjuder möjlighet till anpassning till ett stativ. För att göra detta skruvas vanligtvis ett lock av framför bryggan, som döljer en ¼ -tums gänga. Med en stativadapter kan du nu fästa kikaren på ett stativ.

Men här bör du fundera noga på vilket du ska välja. Det är ingen idé att sätta en 1 000 g tung kikare på ett litet och lätt aluminiumstativ. Det skulle överbelasta stativet och kikaren skulle börja vibrera.

Den synliga effekten skulle då vara att kikaren börjar skaka vid minsta beröring och en meningsfull observation omöjliggöras. Stativ tillverkas oftast av aluminium, trä eller kolfiber. Aluminium är mycket lätt och överför lätt vibrationer. Därför måste materialets tjocklek och centrumkonstruktionen vara mycket stabil. Trä dämpar vibrationer bättre, och träslaget är oftast ask.

Förutom materialets tjocklek är stativets vikt också viktig för god stabilitet. Vissa stativ har en maximal belastningsgräns. Om kikarens vikt motsvarar belastningsgränsen är det bättre att välja ett stativ som är en storlek större.