Montering

Vad som är så viktigt med en montering och varför inte varje montering passar för astrofotografer. Med rekommendationer ...

Med en azimutal montering kan du styra teleskopet i azimut (horisontellt) och i höjdled och rikta det mot vilket objekt du vill. De flesta billiga teleskop är monterade på en liten gaffel. Men även då är det möjligt att följa ett objekt. Dessutom finns det lite lyxigare varianter som gör observationerna till ett extra stort nöje.

Dessutom har teleskopet en liten silverstav på ena sidan som kan anslutas till gaffelhållaren och fixeras i höjdled (detta gäller vanligtvis de minsta teleskopen). Den andra teleskopaxeln kan vridas 360° horisontellt i alla riktningar, och kan fixeras med en liten skruv.

Så utrustade kan du med dessa monteringar sikta in och observera alla objekt på himlen. Dessa utföranden har fördelen att de är mycket lätta att transportera och inte kräver några ytterligare kunskaper. När du observerar ett himmelsobjekt måste du korrigera teleskopet i båda axlarna.

På grund av jordens rotation flyttar sig en stjärna på himlen cirka 0,25° per minut. Objekten går upp i öst, inleder där sin cirkelrörelse, når sin högsta punkt i meridianen i söder och sjunker sedan, tills de går ner i väster.

Så här följer du ditt objekt

Med en azimutal montering kan du alltså alltid "fånga" det aktuella objektet när det efter ett litet tag försvinner ur okularets synfält. Detta är inte alltid helt lätt om teleskopet har en mycket enkel montering där ingen finjustering är möjlig. En sådan montering är definitivt inte lämplig för astrofotografering. Ett fotografiskt objekt måste nämligen alltid hållas exakt inom synfältet. Dessutom är den azimutala monteringen också föremål för bildfältsrotation.

Det finns dock även användarvänliga azimutala monteringar som har två vred för finjustering av båda axlarna. Med dessa kan du rikta in himmelsobjekten mycket mer exakt. Om du planerar att skaffa ett teleskop med en azimutal montering, rekommenderar jag en variant med möjlighet till finjustering.

Deklinationen anger ett objekts höjd över himmelsekvatorn i grader upp till 90°. Koordinaterna för rektascensionen svarar mot den variabla timvinkeln. Den har sin nollpunkt vid vårdagjämningspunkten i stjärnbilden Fiskarna och anges i timmar och minuter.

När du nu har ställt in ett specifikt objekt i ditt teleskop, kan du följa koordinaterna på en stjärnkarta. Deklinationen är alltid fast och motsvarar angivelsen på stjärnkartan. Rektascensionen däremot är rörlig, och du kan ställa in timvinkeln med en roterande koordinatring. Vrid på RA-skalan tills angivelsen motsvarar den på stjärnkartan. Nu kan du enkelt välja ett annat objekt från stjärnkartan och ställa in den enligt objektets koordinater.

De båda axlarna på monteringen ansvarar för koordinatsystemet på himlen. Föreställ dig detta himmelska koordinatsystem som en projektion på himmelssfären. Det består av många böjda vertikala och horisontella linjer, liknande jordens geografiska koordinater.

När det parallaktiskt monterade teleskopet är inriktat på Polstjärnan, kan du nu ställa in vilket objekt som helst. Eftersom jorden roterar, behöver du bara kompensera jordrotationen genom att finjustera rektascensionen för att hålla en viss stjärna i synfältscentrum. Man behöver inte ändra något på deklinationen.

Det blir mycket enklare med motorer, för då behöver du inte kompensera jordrotationen manuellt utan kan istället överlåta det arbetet på motorerna. Vanligtvis har man då också en elektronisk styrning.

För astrofotografering måste monteringen justeras lite mer exakt än bara mot Polstjärnan. Eftersom den norra himmelspolen inte ligger exakt där Polstjärnan ligger, utan ca 0,5° bredvid, kan det leda till avvikelser under en längre tidsperiod. För detta ändamål är det bäst att använda polsökarteleskopet, som kan fås som tillval i många monteringar.

En särskilt genial och samtidigt enkel princip är Dobson-monteringen. Man ville ha ett så stort teleskop som möjligt på en montering till ett rimligt pris. Det lyckades man också med.

Ett Newton-teleskop sitter på en trälåda och kan vridas fritt i azimut (horisontellt) och i höjdled. Lådans konstruktion är mycket enkel: den består av ett fåtal delar som monteras ihop enligt Ikea-principen.

För enkel hantering har teleskopet eller lådan glid- och svänglager. På så sätt kan du vanligtvis föra teleskopet till önskad position med bara ett finger.

Om du vill transportera teleskopet finns det inget instrument som gör det så enkelt för dig som en Dobson. Lyft ut tuben ur rockerboxen och du har två teleskopkomponenter framför dig. Teleskopet är lika enkelt att montera ihop igen.

Vare sig på fältet eller utanför dörren – ställ bara upp det och sätt igång. Det är enkelheten hos en Dobson-montering. Och den har otaliga fans bland hobbyastronomer.

Naturligtvis finns det också nackdelar med detta teleskop. Nackdelar som du dock inte drabbas av om du vet vad du använder ett Dobson-teleskop till. För en sak är klar: Detta är ett instrument för visuella observatörer.

Astrofotografering med Dobson-teleskopet är således inte möjlig. Även vid mycket höga förstoringar, till exempel vid planetobservation, kan det vara svårt att hålla objektet i synfältet. Det finns dock "dobsonauter" som har hittat den optimala tekniken för planetobservationer med hög förstoring.