Diagonalspegel och rättvändande optik

För att du ska kunna observera avslappnat med ett refraktorteleskop eller Schmidt-Cassegrain-teleskop behöver du en diagonalspegel eller ett amiciprisma.

Den som någon gång har tittat genom en refraktor utan prisma har förmodligen lagt märke till att bilden står på huvudet. Först genom användning av ett prisma eller en spegel kommer objektet att kunna ses upprätt.

När du vill hitta rätt på himlen kan roterade teleskopbilder vara irriterande. Du svänger då teleskopet i en annan riktning än du tänkt dig. Men med lite övning vänjer du dig och problemet försvinner.

Refraktor med direkt insyn utan diagonalspegel

• Bilden är upp och ner

Refraktor med 45° amiciprisma

• Bilden är upprätt och rättvänd

Refraktor med 90° diagonalspegel

• Bilden är upprätt men spegelvänd

Newton-teleskop

• Bilden i teleskopet är upp och ner (ingen zenitprisma möjlig)

Newton-teleskop med rättvändande lins

• Bilden är upprätt och rättvänd

Schmidt-Cassegrain- och Maksutov-Cassegrain-teleskop

• Bilden är upp och ner

Schmidt-Cassegrain och Maksutov-Cassegrain med 90° diagonalspegel

• Bilden är upprätt men spegelvänd

En rättvändande lins har en liknande funktion som en amiciprisma. Den vrider också en upp och nedvänd bild rätt igen, så att ett astronomiskt teleskop även kan användas för jordobservationer. Denna lins är ofta inte en enstaka lins, utan ett system med flera linser. (Vanligtvis består de av fyra linser som är parvis sammanfogade. Paren består exempelvis av en plankonkav och en bikonvex lins. Båda systemen bildar alltså vardera en akromat.) Genom ett definierat avstånd uppstår, utöver den rättvända bilden, en förstoringsfaktor som vanligtvis är 1,5x. De grövsta färgfelen är redan korrigerade här.

Detta rättvändande system är dock bara en kompromiss. Skalan ändras ofta på ett ofördelaktigt sätt. Dessutom är linserna vanligtvis inte belagda, så du måste räkna med ljusförluster. Det finns emellertid även högkvalitativa system med god optisk kvalitet och helt ytbehandlade linser.