Utgångspupill

Ljuset kommer in i vårt öga från okularen. Lär dig hur utgångspupillen påverkar din observation.

Diametern på detta ljusknippe anges i millimeter och kallas för utgångspupill. Den bestämmer hur ljusstark bilden i ögat är, vilket är särskilt viktigt när du observerar i skymningen. En 10x25 mm kikare släpper igenom ett ljusknippe på 2,5 mm från okularet till ögat.

För skymningsobservationer är detta alldeles för lite information, näthinnan får alldeles för få stimuli och du kan inte urskilja särskilt mycket. Situationen är annorlunda i en 8x42 mm kikare. Ögat tar emot ett ljusknippe med en diameter på 5,25 mm. Bilden framstår som mycket ljusare, och därför kan observatören urskilja många detaljer redan i skymningen. Först med en utgångspupill på 4 mm är kikaren lämplig för skymningsobservation. Ju större den är, desto bättre.

Den lilla ljusa cirkeln i mitten representerar utgångspupillen. Det är ljusinformationen som når ögat. När skymningen redan hunnit ett stycke på vägen, väljer observatören en kikare som erbjuder ännu mer ljusinformation.

Kikare med 7x50, 8x56 eller 9x63 erbjuder utgångspupiller med en diameter på 7 mm. Detta är vad som är maximalt möjligt för ett mänskligt öga.

Det beror på att vår iris, regnbågshinnan, inte öppnar sig mer än 7 mm hos unga människor.

Om ett större ljusknippe skulle lämna kikaren, skulle vår iris oundvikligen fungera som en bländare (vilket den faktiskt gör i ordets rätta bemärkelse). Hos lite äldre människor öppnar sig iris inte fullt ut 7 mm längre. För en 60-åring kommer en kikare med 7 mm utgångspupill inte längre att ha önskad effekt. Här räcker det gott med en kikare på 8x42 mm.

När man pratar om utgångspupillen stöter man ofta på begreppet ljusstyrka. Ljusstyrkan beräknas genom att ta kvadraten på utgångspupillen. En 8x56-kikare har till exempel en utgångspupill på 56/8=7 och en ljusstyrka på 7x7=49! Värden över 35 är typiska för ljusstarka jaktkikare.