Fotografering av kometer. Utförande och bildbehandling

När kometer närmar sig jorden rör de sig snabbt. För snabbt för astrofotografering? Så här lyckas du ändå ta bra bilder.

Kometer utövar en särskild fascination på många amatörastronomer och kan enkelt fotograferas med ett befintligt teleskop och en digital systemkamera. Efter noggranna förberedelser är det så dags att ta steget fullt ut. Du som följer våra tips och råd för nattfotografering, och den efterföljande bildbehandlingen, kan skapa imponerande kometbilder.

I den sista delen av fotoworkshopen (se "Abenteuer Astronomie" nummer 12) beskrivs den utrustning du behöver för att med framgång fotografera kometer – en stabil montering, ett teleskop och en anpassningsbar kamera. Teleskop med kortare brännvidder, under 1 000 mm, i kombination med kylda CCD-kameror eller digitala systemkameror har visat sig vara effektiva. Förutom teknisk utrustning är också noggrann planering nödvändig för att veta vilka kometer som är synliga och när dessa bäst kan observeras.

Kometer upp till den 10:e storleksklassen är vanligen enkla att upptäcka på himlavalvet. Börjar man med att identifiera välkända ljusa stjärnor, utgör specialanpassade sökkartor ett utmärkt hjälpmedel för att gradvis närma sig kometen genom star-hopping. Alternativt kan man, om teleskopet är noggrant kalibrerat eller stationärt, mata in kometens aktuella koordinater direkt i GoTo-monteringens system. Används en kyld CCD-kamera för kometfotografering, kan kometens position på bildsensorn enkelt följas och optimeras på skärmen till den anslutna datorn, speciellt om upplösningen minskas och exponeringstiden förkortas genom att använda ett Binning-läge.

Trots att de flesta DSLR-kamerors skärmar erbjuder mindre kontrast, är deras livevy-läge utmärkt för att noggrant fokusera med hjälp av en ljusstark stjärna – den exakta positionen för kometen på bildsensorn blir dock oftast endast synlig vid tagningen av testbilder. Dessa testbilder behöver endast exponeras tillräckligt länge för att kometens position ska framträda bland de ljusare stjärnorna. Därefter kan livevy-läget återigen användas för att centrera kometen på bildsensorn genom att justera positionen av de ljusare stjärnorna som omger den. Även om exponeringstiderna för kometfotografering vanligtvis är betydligt kortare än de som används för deep-sky-fotografering, nämligen bara några sekunder till några minuter, är det ändå fördelaktigt att använda en autoguider för att garantera en exakt guidning av teleskop-kamera-kombinationen.

På moderna DSLR-kameror kan ISO-värdet för kometfotografering ofta höjas till upp till 2500 ISO utan bekymmer. Detta eftersom störningar som beror på ett ogynnsamt signal-till-brusförhållande kan reduceras genom efterföljande bildsammanslagning och användning av mörkbilder. En titt på histogrammet under enskilda exponeringar kan hjälpa till att fånga så många detaljer som möjligt av kometens huvud och svans utan att riskera att viktiga detaljer går förlorade genom överexponering.

Beroende på observationsplats och förhållanden kan det vara lämpligt att använda UHC-E- eller CLS-filter för att minska påverkan från ljusföroreningar. Ett [OIII]-filter kan även vara till nytta för att framhäva en komets gassvans. När ett tillräckligt antal – säg 12 till 18 – optimalt exponerade bilder av kometen har samlats in (kom ihåg att ta mörkbilder!), öppnar sig två spännande möjligheter vid bildbehandlingen.

Många kometer rör sig snabbare på himlen när de är nära jorden än man först kan tro – vilket leder till två olika metoder för bildbearbetningen: Å ena sidan kan enskilda foton från kometfotografering läggas ovanpå varandra på traditionellt vis – antingen manuellt i Photoshop eller automatiserat i DeepSkyStacker – till en summerad bild. Denna metod innebär att bilderna justeras i förhållande till stjärnorna i närheten av kometen, vilket resulterar i att kometens huvud visas som något rörligt och därmed mindre tydligt avgränsat i summabilden. Alternativt kan varje enskilt foto centreras och justeras i förhållande till kometens huvud, så att det framstår skarpt och väl avgränsat. Med denna metod framträder stjärnorna i den slutliga bilden som streck, vilket effektfullt illustrerar kometens dynamiska rörelse över himlen.

Författare: Ullrich Dittler / Licens: Oculum-Verlag GmbH