Solen i sikte

Ingen annan stjärna låter oss observera och fotografera detaljer på sin yta. Med dessa tips kommer du att lyckas.

Solen är utan tvekan en fascinerande stjärna som förändrar sitt utseende dag för dag. Detta beror dels på dess dynamiska yta, där strukturer ständigt bildas och upplöses, och dels på dess egenrotation, som beroende på heliografisk latitud varierar mellan 25 och 35 dagar. Det är en spännande utmaning att fotografiskt dokumentera dessa dagliga förändringar.

Som nybörjare inom solfotografering är det en bra idé att börja med fotosfären, den endast ungefär 400 km tjocka och mellan 5 500°C och 6 000°C heta, synliga ytan på solen. Här fokuserar vi på fotografering i vitt ljus, det vill säga inom hela det synliga ljusspektrumet. Det avgörande är att kraftigt minska den enorma strålningsenergin från solen: Observatörer bör aldrig betrakta solen utan adekvat filtrering – det kan leda till oåterkalleliga ögonskador!

En av de mest populära, prisvärda och enkla metoderna för att dämpa ljus för solfotografering i vitt ljus är användningen av specialdesignad solfilterfolie. Dessa folier minskar mängden ljus som når optiken till en bråkdel av strålningen och möjliggör säker observation av solen. Linsfilter för fotoobjektiv och teleskop kan enkelt tillverkas av solfilterfilmer. Solfilmsfilter för olika teleskop finns också att köpa färdiga.

Det finns filterfolie med neutral densitet ND 5 för visuell användning och folie med ND 3,8 för fotografering. Båda typerna av folier reducerar solens ljus, men i olika omfattning: Folien för visuell observation (ND 5) släpper igenom endast 1/100 000 av solens ljus för att möjliggöra bländfri observation, medan den fotografiska folien (ND 3,8) låter 1/6300 av solens ljus passera. Detta är alldeles för mycket för visuell observation, men möjliggör mycket korta exponeringstider för att "frysa" luftrörelserna vid fotografering. Som ett alternativ till foliesolfilter finns även solfilter av glas med clips för olika teleskopstorlekar och -typer.

Vid solfotografering är det ett beprövat koncept att med en CCD-kamera spela in flera hundra, eller till och med tusen, bilder av solen i form av en filmsekvens. Därefter väljer man ut de skarpaste bilderna genom digital bildbearbetning, eller låter mjukvaran automatiskt göra urvalet, för att sedan endast vidarebearbeta dessa till en slutgiltig bild. Denna metod liknar den som används vid mån- och planetfotografering.

Tack vare att solen erbjuder gott om ljus, är exponeringstiden för varje enskild bild bara en bråkdel av en sekund. En filmsekvens som innehåller flera tusen bilder kan således skapas inom loppet av några minuter. På detta sätt kan den störande luftturbulensen, som kan orsaka oskärpa och göra enstaka bilder mycket suddiga, effektivt filtreras bort under bildbearbetningen.

Solfläckar är fascinerande regioner på solen som nybörjare enkelt kan fotografera. De är kallare zoner inom fotosfären där temperaturen är ungefär 1 000 °C lägre än i de omgivande områdena, vilket ger dem deras karakteristiska mörka utseende. Varje solfläcks form, storlek och karaktär förändras ständigt och på individuell basis, vilket gör den dagliga fotodokumentationen så lockande. De centrala delarna av solfläckarna, kallade umbra, är ofta skarpt definierade och omges i de större fläckarna ofta av en ljusare zon benämnd penumbra. Grupper av solfläckar uppvisar ofta dubbla centrum och benämns då som bipolära grupper.

Teleskop med kort brännvidd levererar storslagna översiktsbilder av hela solen, medan längre brännvidder tillåter dig att fånga individuella solfläckar med imponerande detaljrikedom. Förutsatt att förhållandena är optimala med klar "seeing", möjliggör teleskop med en öppning på åtminstone 100 mm även fotografering av solens granulerade yta, där varje granul, eller korn, är en kortlivad gasbubbla som stiger upp och sjunker ner, och har en diameter på cirka 1000 km.

Valet av observationsplats är kritiskt för att undvika störningar från onödig turbulens, exempelvis skorstensrök eller värmeutstrålning från ytor. Att rikta teleskopet mot solen kan vara en utmaning, särskilt om brännvidden är lång, eller när sökaren är övertäckt av säkerhetsskäl. För detta ändamål är små "solsökare" ovärderliga. Dessa enheter fungerar som pinhole-kameror, vilket projicerar en solbild på en visningsyta och är enkla men effektiva hjälpmedel.

Fokuseringen inför fotograferingen kan sedan justeras smidigt med den förstorade solbilden på datorns monitor, innan inspelningsserien påbörjas. För att bearbeta filmsekvenserna finns det en mångfald av programvaror tillgängliga, bland annat AviStack som är en kostnadsfri mjukvara särskilt väl lämpad för framkallning av solfoton.

Författare: Ullrich Dittler / Licens: Oculum-Verlag GmbH