M 38 med sällskap

Vad kan vara roligare än att observera ett enda deep-sky-objekt? Bara en halv grad från M 38 uppenbarar sig en andra stjärnhop inom samma synfält.

Visserligen är det inte det ljusstarkaste eller mest stjärnrika objektet i den kända trion bestående av de öppna stjärnhoparna M 36, M 37 och M 38 i stjärnbilden Kusken, men med M 38 får man två stjärnhopar till priset av en. Följeslagaren NGC 1907 ligger bara en halv grad från Messier-hopen, vilket tidigare ledde till misstanken om att det kunde vara en dubbelstjärnhop. NGC 1907 ligger grovt räknat 6 000 ljusår från oss, medan M 38 endast ligger 3 500 ljusår bort. Båda de öppna stjärnhoparna är dock ungefär 300 miljoner år gamla.

M 38 är den västligaste i den kända trion av Messier-stjärnhopar i stjärnbilden Kusken. Med hjälp av en kikare kan man enkelt hitta den mellan stjärnorna ι och θ Aur, och under goda förhållanden lyser de första stjärnorna upp redan i en 10×50 kikare. Dessa stjärnor lyser med 9:e magnituden, där den ljusstarkaste stjärnan vid hopens nordöstra kant har en magnitud av 7,9. M 38 har en utbredning på 15 bågminuter, något som Charles Messier dokumenterade för över 250 år sedan. För att helt kunna urskilja den dimmiga fläcken räcker det med ett litet refraktorteleskop; över 100 stjärnor har en ljusstyrka starkare än 12:e magnituden.

Dess mest framträdande stjärnor formar ett snett kors, eller liknar den grekiska bokstaven π. Med ett stort synfält kan man även enkelt betrakta stjärnhopen tillsammans med dess grannhop i söder.

En halv grad söder om Messier-hopen ligger dess följeslagare: Trots närheten till M 38 förblev den intilliggande stjärnhopen NGC 1907 oupptäckt fram till 1787. Det var ingen mindre än Wilhelm Herschel som fann den i början av det året, bara några dagar efter att han upptäckt Uranus ljusstarkaste månar, Titania och Oberon. Astronomen beskrev en "tämligen tätt sammanpackad hop av små stjärnor, 4 bågminuter i diameter". För en observation behöver man dock inte använda Herschels 20-fots teleskop med 18,7 tums öppning. Även i en 100 mm refraktor framstår NGC 1907 som kornig; de ljusstarkaste stjärnorna i hopen når en magnitud av 11.3. Med större öppningar kan man se mellan två och tre dussin stjärnor.

Författare: Nico Schmidt / Licens: Oculum-Verlag GmbH