Höjdpunkter i ett stormigt hav

Vid månens västra rand kan man 11 dagar efter nymåne observera två framstående sevärdheter.

Beläget mitt i Oceanus Procellarum (Stormarnas ocean) finns en ö-liknande platå. På denna platå ligger två framstående månsevärdheter, som på den 11:e dagen efter nymåne befinner sig vid terminatorn och då är optimala för observation: det 46 km stora ringberget Aristarchus och den intilliggande Vallis Schröteri (Schröterdalen).

I teleskopet framstår Aristarchus som skarpt avgränsad, nästan som utstansad från månens yta. Särskilt de inre väggsluttningarna är intressanta eftersom de kantas av ett mönster med mörka linjer och ljusa områden. Här är det värt att ta en titt vid god sikt och med högre förstoring. Kraterns mycket goda bevarandestatus tyder på en ung ålder, vilken baserat på aktuella data uppskattas till endast 200 miljoner år.

Aristarchus kännetecknas av två särdrag. Materialet i dess krater är den ljusaste bergarten på månens framsida, och Aristarchus är området med det högsta antalet observerade "Lunar Transient Phenomena". Detta fenomen innefattar sällsynta, kortvariga ändringar i ljus och mörker eller färgskiftningar som iakttas i specifika regioner av månytan. Det finns ännu ingen säker förklaring till dem. Aristarchus besitter ett ljust strålsystem som sträcker sig upp till 150 km, huvudsakligen åt sydost. Med tanke på den ojämna fördelningen av ejektat antas det att impaktorn träffade månytan i en låg vinkel. Den centrala bergskedjan, som ligger något utanför centrum, stöder också denna hypotes.

Schröterdalen, som sträcker sig över 185 km, är den längsta bland de slingrande dalarna på månen. Dessa formationer påminner om jordens flodfåror. I verkligheten rann lava under dessa kanaler, och senare kollapsade rörets tak. Lavaflödets ursprung som formade Vallis Schröteri ligger nordost om den 35 km breda kratern Herodotus. Här återfinns en fördjupning, följd av en utbuktning i rillan, lämpligt benämnd "Kobrahuvudet". Den lilla kraterlika öppningen i dalen bildades sannolikt genom ett gasrikt vulkanutbrott. Vallis Schröteri tar senare en 180° sväng mot sydväst och avslutas vid Aristarchus-platåns kant, mot en 1 000 m hög klippvägg. Vid denna punkt är rillan, som kan vara upp till 10 km bred, endast cirka 500 m bred.

Bäst synlighet 11 eller 24 dagar efter nymåne

Lambert Spix / Licens: Oculum-Verlag GmbH