En mängd innovativa produkter
Egen framtagning och produktion
Magasin > Tillämpning > Observation > Månvandringar > Imponerande trio
Tillämpning

Imponerande trio

Kratertrion Theophilus, Cyrillus och Catharina bildar en storslagen trio som visar många detaljer även i det lilla teleskopet.

Trion Theophilus, Cyrillus och Catharina ligger direkt på den västra kanten av Mare Nectaris. NASA/GSFC/Arizona State University Trion Theophilus, Cyrillus och Catharina ligger direkt på den västra kanten av Mare Nectaris. NASA/GSFC/Arizona State University

Fem dagar efter nymåne presenterar den växande månen en av höjdpunkterna för månobservatörer: kratertrion Theophilus, Cyrillus och Catharina. Nästan som om de vore ritade bildar de tre nedslagsplatserna en storslagen trio som i en lätt båge följer ungefär konturerna av Mare Nectaris (Nektarhavet).

Äldre och yngre kratrar

De lika stora kratrarna Theophilus (119 km), Cyrillus (98 km) och Catharina (104 km) erbjuder observationsmaterial för en hel kväll inom ett litet område. Det är bäst att börja observationen med en låg förstoring, så att kratrarna kan överblickas. Då kan du tydligt urskilja deras bildningsordning. Theophilus, som ligger längst norrut, är bäst bevarad. Den överlappar delvis Cyrillus som ligger söder om den. Således måste Theophilus ha bildats efter Cyrillus.

Både Cyrillus och Catharina är mer eroderade; Catharina märkbart mer än Cyrillus, vilket indikerar att Catharina är äldre.

Krater med många detaljer

Den anmärkningsvärda gruppen om tre visar en hel del detaljer även i det lilla teleskopet. NASA/GSFC/Arizona State University Den anmärkningsvärda gruppen om tre visar en hel del detaljer även i det lilla teleskopet. NASA/GSFC/Arizona State University

Theophilus har en klart definierad kratervägg som är tydligt terrasserad mot kraterns inre. Inne i kratern syns den 1 400 m höga centrala bergskedjan, som vid lugnt väder även i teleskop med liten öppning syns uppdelat i fyra separata segment. Ett annat observationsmål för mindre teleskop är den 8 km stora kratern Theophilus B, som bildats precis på den nordvästra kraterkanten. Den söderut belägna Cyrillus har, liksom Theophilus, ett centralberg. Där är det uppdelat i tre segment, varav det största har en mer kupolliknande form. Till skillnad från Theophilus är kraterväggen i Cyrillus mer påtagligt utjämnad och smälter på sina ställen in i den ojämna terrängen.

Den mest eroderade kratern är dock Catharina. Väggarna på denna nu grunda skål är genomskurna av många andra nedslag. I norr är Catharina nästan halvt överlagrad av den 46 km stora kratern Catharina P. På den östra kraterkanten är Catharina B (24 km) och G (17 km) uppradade, och på den södra kanten hittas Catharina S (16 km). En central upphöjning saknas. Denna förstördes troligen vid bildandet av Catharina P.

Bäst synlighet 5 eller 18 dagar efter nymåne

Författare: Lambert Spix / Licens: Oculum-Verlag GmbH