En mängd innovativa produkter
Egen framtagning och produktion
Magasin > Tillämpning > Observation > Månvandringar > Imponerande trio
Tillämpning

Imponerande trio

Vid det optimala observationstillfället under en måncykel, vid halvmåne, ser du en imponerande kratertrio vid månens terminator.

Kratertrion ligger nästan mitt på månen. NASA/GSFC/Arizona State University Kratertrion ligger nästan mitt på månen. NASA/GSFC/Arizona State University

Vid det optimala observationstillfället under en måncykel, vid halvmåne, framträder en imponerande kratertrio vid månens terminator: Ptolemaeus, Alphonsus och Arzachel. Här ligger tre stora kratrar i olika bevarandestadier tätt intill varandra och tävlar om betraktarens uppmärksamhet.

Övertäckta kraterväggar

Den 158 km stora Ptolemaeus, som är den äldsta formationen i trion, verkar vara kraftigt utjämnad. Kraterbotten är täckt av ejekta från Imbrium-nedslaget 1300 km bort, så en central bergskedja är inte längre synlig. Vid högre solstånd framträder ytan, i ett teleskop med liten öppning, som övervägande slät. Endast den lilla inre kratern Ptolemaeus A, även kallad Ammonius (8 km), bryter den enhetliga bilden. I större teleskop blir fler små kratrar synliga. Det är också värt att titta när ljusinfallet är mycket lågt. Då täcks hela kraterbotten av en mängd begravda och endast svagt urskiljbara nedslagsmärken.

Hård landningsplats

Ptolemaeus, Alphonsus och Arzachel: Här finns många observationsmål på en liten yta. NASA/GSFC/Arizona State University Ptolemaeus, Alphonsus och Arzachel: Här finns många observationsmål på en liten yta. NASA/GSFC/Arizona State University

Den mindre Alphonsus (110 km) ligger nära Ptolemaeus, så att kratrarnas väggar vidrör varandra. Vid denna punkt verkar Ptolemaeus vägg något intryckt, vilket antyder att Alphonsus är yngre. Endast ett litet centralt berg reser sig över ytan. Nordost om detta slog den amerikanska månsonden Ranger 9 ner som planerat den 24 mars 1965.

Tre mörka fläckar på kraterbotten är också av intresse, vilka framstår som tre relativt stora och mörkgråa områden vid väggens kanter. Dessa pyroklastiska avlagringar av vulkanaska är synliga bevis på vulkanisk aktivitet i månens historia.

Ringberg med rillor

Med en diameter på 96 km är Arzachel den minsta och även yngsta nedslagskratern i trion. Dess kraterväggar framstår som välbevarade och är klart avgränsade mot omgivningen. Inuti kratern finns tydliga terrassliknande strukturer, karaktäristiskt för yngre ringberg. Den centrala bergskedjan, som reser sig 1 500 m över kraterbotten, är märkbart massivare än den i Alphonsus. För den som har tillgång till ett mindre teleskop är den inre kratern Arzachel A (4 km), belägen öster om kraterns mitt, ett spännande observationsmål. Med bra sikt och ett medelstort teleskop bör det även vara möjligt att observera Rima Arzachel (Arzachelrillen).

Bäst synlighet 8 eller 21 dagar efter nymåne

Författare: Lampert Spix / Licens: Oculum-Verlag GmbH