En mängd innovativa produkter
Egen framtagning och produktion
Magasin > Tillämpning > Observation > På tur med kikare > Ojämna trillingar och en flygande fisk
Tillämpning

Ojämna trillingar och en flygande fisk

Läget är allt: Mitt i Vintergatan visar Kusken upp tre Messier-stjärnhopar som ligger nära varandra.

Stjärnbilden Kusken är en hemvist för många imponerande stjärnhopar.
Marcus Degenkolbe Stjärnbilden Kusken är en hemvist för många imponerande stjärnhopar. Marcus Degenkolbe

Oavsett vilket instrument man utforskar stjärnbilden Kusken med, är de tre Messier-stjärnhoparna höjdpunkterna. Och redan med en kikare finns det mycket att upptäcka både bland dem och i deras omgivning.

Tre i ett svep

Om din kikare har ett skenbart synfält på över 7°, kan du se de tre stora stjärnhoparna samtidigt. För att hitta dem börjar du bäst vid Alnath (β Tau) och rör dig långsamt nordost mot θ Aur. Ungefär halvvägs dyker M 37 upp öster om den tänkta linjen och väster om den M 36, och ytterligare 2° nordväst M 38. Vid första anblicken ser de likadana ut: runda, disiga fläckar av nästan samma storlek. Med lite tålamod kan man dock urskilja flera skillnader i deras storlek och ljusstyrka samt hur tydligt enskilda stjärnor framträder. Till exempel ser M 36, i en 10×50 kikare, ut som en tät stjärnhop, men är mindre än sina grannar och ungefär lika ljus.

Om du observerar noggrant kommer du märka en mycket svagare och kompaktare dimfläck 0,5° söder om M 38, vilket är den öppna stjärnhopen NGC 1907. Vid en förstoring på sju gånger ser den nästan punktformig ut, varför högre förstoring och ett stativ kan vara fördelaktigt här.

I södra delen av stjärnbilden Kusken finns några intressanta stjärnhopar nära varandra, som också kan utforskas med kikare. J. Scholten I södra delen av stjärnbilden Kusken finns några intressanta stjärnhopar nära varandra, som också kan utforskas med kikare. J. Scholten

Fiskedrag

Helt annorlunda är det med den kanske mest framträdande samlingen stjärnor i Kusken, 3° sydväst om M 38. Här bildar fem stjärnor med magnituder mellan 4,5 och 6,6 ett stjärnmönster som är ungefär 40×15 bågminuter stort, vilket av amerikanska observatörer döptes till "Flying Minnow" (ett slags fiskedrag). Även om det inte är ett fysiskt objekt, det vill säga stjärnorna råkar bara befinna sig närheten av varandra på himlen, har denna så kallade asterism katalogiserats flera gånger, bland annat som Melotte 31 och Harrington 4.

Strax öster om Flying Minnow kan man upptäcka en svag dimfläck, som vid sämre siktförhållanden nätt och jämnt kan skymtas, nämligen den öppna stjärnhopen NGC 1893. Den är inbäddad i den galaktiska nebulosan IC 410, som dock förblir osynlig i en kikare.

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH