Stjärnhopar av alla slag

Stora hunden, som ligger nära horisonten för oss, döljer ett namnlöst stjärnmönster och en Collinder-stjärnhop mellan sina "tassar".

Under klara vinternätter bildar den ljusaste stjärnan på vår natthimmel, Sirius, den södra änden av Vintersexhörningen. Och om utsikten mot horisonten tillåter, bör du utnyttja detta för en tur genom de sydligare trakterna av stjärnbilden Stora hunden.

Om du går från Sirius ganska exakt mot öster kommer du att hitta den öppna stjärnhopen NGC 2360 efter ca 7,5°. Om du har problem med att hitta den kan du använda γ CMa som hjälp, därifrån är det bara lite mer än 3°. Att känna till det relativa synfältet för din egen kikare är mycket användbart för att uppskatta avstånd.

När du kommer fram till den enda NGC-hopen på vår rundtur ser du en ganska ljus nebulosa, som ser lite grynig ut beroende på kvaliteten på himlen och din egen optik.

Ännu lättare att hitta 4° söder om Sirius är den ljusstarkaste och mest kända stjärnhopen i Stora hunden, Messier 41. Under en klar himmel framstår den som helt upplöst och ungefär lika stor som fullmånen. Enstaka stjärnor verkar ha sammanfogats till grupper eller linjer.

De som kan kämpa sig igenom horisontdiset ännu längre söderut till "hundtassarna" runt ε och η CMa, eller de som observerar från ännu sydligare breddgrader, bör definitivt hålla utkik efter Collinder 140. Stjärnhopen är belägen 2,5° söder om η CMa och ser ut som ett långsträckt objekt vars ljusaste 7–8 stjärnor liknar en fisk eller ett grodyngel.

Sannolikt inte ett fysiskt objekt, men bildar dock ett vackert, halvcirkelformat stjärnmönster med ungefär åtta stjärnor med en magnitud på 4 till 6, cirka 1,5° öster om Wezen eller δ CMa. Det påminner om den uppblåsta skärmen hos en kitesurfare. Hittills har jag inte funnit något namn för detta stjärnmönster i någon katalog – vad sägs om "Wezens powerkite"?

Om man går från Wezen mot Adhara eller ε CMa, kommer man efter 2° till σ CMa. I kikaren ser man en nästan fullmånestor samling av cirka nio stjärnor med magnituder mellan 7 och 9, katalogiserad som stjärnmönstret A/J 0700.4-2746, väster om den. Vid högre förstoring blir den oansenlig, men i kikaren kvarstår det tydliga intrycket av en stjärnhop.

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH