Runt Karlavagnens dragstång

Med Vindsnurre- och Malströmsgalaxen – två av de vackraste galaxerna på hela himlen – och ett märkligt Messier-objekt som egentligen inte är ett.

En av de lättast igenkännliga formationerna på stjärnhimlen är Karlavagnen, som egentligen är en del av stjärnbilden Stora björnen. I närheten av dess "skaft" finns några intressanta objekt att titta på med kikare.

Två av de vackraste galaxerna finns nära de sista stjärnorna i Karlavagnens skaft, Alkaid och Mizar. Galaxen M 101 bildar tillsammans med dessa stjärnor nästan en liksidig triangel. Den kan också lokaliseras från Mizar via en slingrande kedja av stjärnor av 4:e till 7:e magnituden. Viktigare än optikens storlek är en mörk himmel och god mörkeranpassning av ögonen, eftersom M 101 är ganska stor men tyvärr ljussvag. Under bra förhållanden kan man se den i en liten kikare som en strukturlös nebulös fläck, och i en 10×50 framstår den som över 10 bågminuter stor och aningen oval.

Vår andra anhalt, M 51, ligger endast 3,5° sydväst om Alkaid och bildar tillsammans med tre 7:e magnitudens stjärnor en fyrkant. Denna galax, som egentligen tillhör stjärnbilden Jakthundarna, är svagt synlig även i mindre kikare om man använder indirekt seende, det vill säga tittar lite vid sidan om objektet. I en 10×50 ser den lätt oval ut och är ungefär hälften så stor som M 101. Under bra förhållanden kan man till och med urskilja de två kärnorna i huvudgalaxen M 51 och dess följeslagare NGC 5195.

Det mest ovanliga Messierobjektet är utan tvekan M 40. Också Charles Messier såg en dubbelstjärna på denna plats, men inkluderade den ändå i sin katalog över nebulösa objekt. Den är lätt att hitta via Megrez och stjärnan 70 UMa. I en kikare kan man se två stjärnor av magnitud 9 med ett avstånd på 49 bågsekunder från varandra. Att skilja dem åt underlättas avsevärt med ett stativ, men det går även att göra för hand.

Ännu märkligare är historien om 7,6 m-stjärnan Sidus Ludoviciana. Den ligger mellan Mizar och Alkor och togs för en planet av matematikern och astronomen Johann Georg Liebknecht från Giessen år 1722, på grund av en påstådd observerad egenrörelse.  Den kan tydligt ses i alla kikare, lite söder om linjen mellan sina berömda grannar.

Till de svagare Messiergalaxerna hör M 109. Den ligger endast 40 bågminuter sydost om Phad i Karlavagnen, men kräver goda förhållanden och viss observationsvana. Då framträder en svag, liten nebulositet i medelstora kikare som 10×50.

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH