En mängd innovativa produkter
Egen framtagning och produktion
Tillämpning

Tjurens horn

Plejaderna, Hyaderna och en supernovarest: Stjärnbildens närhet till Vintergatan ger Oxen en mängd klassiska höjdpunkter.

Förutom Plejaderna (till höger i bilden) och Hyaderna med Aldebaran (den ljusa stjärnan till vänster i bilden) finns det många andra stjärnhopar i Oxen, till exempel NGC 1647 (till vänster ovanför Aldebaran). Marcus Degenkolbe Förutom Plejaderna (till höger i bilden) och Hyaderna med Aldebaran (den ljusa stjärnan till vänster i bilden) finns det många andra stjärnhopar i Oxen, till exempel NGC 1647 (till vänster ovanför Aldebaran). Marcus Degenkolbe

Redan med blotta ögat framstår stjärnbilden Oxen som en av de mest imponerande och rikliga – och det finns ännu mer att upptäcka med hjälp av en kikare. Den ljusaste stjärnan i Oxen är den omisskännliga rödaktiga Aldebaran, en förgrundsstjärna i Hyaderna, en öppen stjärnhop som är synlig för blotta ögat, och som i kikaren ser ut som ett rikt stjärnfält.

Dubbelstjärnor i Hyaderna

Ändå är det värt att ta en närmare titt. Det gömmer sig en del dubbelstjärnor i Hyaderna, som är katalogiserad som Melotte 25. Den som är lättast att separera är θ Tauri, knappt en grad väster om Aldebaran. Här ligger två stjärnor med magnitud 3 på nästan 6 bågminuters avstånd från varandra, så även med blotta ögat kan observationen lyckas. Bara 3,5° nordost om Aldebaran hittar vi NGC 1647, en blek nebulosa vid första anblicken, som vid närmare granskning visar sig vara ett stjärnhop. Beroende på förstoring, himlens kvalitet och en stadig hand kan man räkna upp till ca 15 stjärnor i kikaren.

Gammalt och ungt i förening

Plejaderna utgör den mest framträdande stjärnhopen som kan ses med blotta ögat på hela himlen och har varit ett särskilt inslag sedan förhistorisk tid. För den med en kikare i handen är det nästan självklart att vilja ta en närmare titt. Den bågformade stjärnkedjan i sydost drar genast blickarna till sig. Meropennebulosan NGC 1435, en reflektionsnebulosa söder om stjärnan med samma namn, kräver exceptionella förhållanden för att bli synlig och även då syns den endast som ett svagt skimmer.

Mycket "nyare" för mänskligheten än Plejaderna, knappt tusen år, är det sista stoppet på vår tur. Resterna av supernovan som observerades av kinesiska astronomer 1054, Messier 1, även känd som krabbnebulosan på grund av dess form i teleskopet. Knappt en grad norr om Oxens lägre horn, ζ Tau, hittar du två stjärnor av magnitud 6 och 7. Om du förlänger deras förbindelselinje med ca 0,5° åt väster, kommer du att stöta på en svag nebulosa som vid en närmare betraktelse verkar vara något avlång.

Men lägg inte undan kikaren, för i Oxen finns det en rad andra ljusa deep-sky-objekt som lätt kan upptäckas med hjälp av en bra stjärnkarta.

Sökkarta över de presenterade objekten. J. Scholten Sökkarta över de presenterade objekten. J. Scholten

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH