En mängd innovativa produkter
Egen framtagning och produktion
Tillämpning

W i väster

Himlens "W" i Cassiopeja innehåller många vackra deep-sky-objekt; vi besöker några av de mindre kända på denna tur.

Stjärnhopen NGC 225, även kallad 'Sailboat Cluster' – fotograferad med ett 6-tums Intes-MK-69-teleskop med en brännvidd på 900 mm.

Günter Kerschhuber Stjärnhopen NGC 225, även kallad 'Sailboat Cluster' – fotograferad med ett 6-tums Intes-MK-69-teleskop med en brännvidd på 900 mm. Günter Kerschhuber

Cassiopejas W rymmer ett flertal ljusa deep-sky-objekt. För denna tur har jag valt ut några från den västra delen av stjärnbilden, varav vissa kanske inte är fullt så kända.

Carolines höstack

Bara 3° sydväst om Cheph eller Caph (β Cas) hittar man en iögonfallande stor rund dimfläck även i mindre kikare, den öppna stjärnhopen NGC 7789. Den har fått smeknamnet Carolines höstack efter sin upptäckare Caroline Herschel. Dock förblir denna "höstack" av stjärnor oftast osynlig, eftersom även de ljusaste stjärnorna i den är för svaga för mindre kikare.

Om man rör sig med kikaren tillbaka till Cheph och sedan cirka 3° vidare mot nordost, kommer man till en stjärnhop som åtminstone låter sig lösas upp något, nämligen NGC 129. En ljus fältstjärna ligger direkt söder om den, och med en 10×50 kikare kan man under goda observationsförhållanden räkna upp till 14 stjärnor.

En kedja av stjärnhopar är målet för vår utflykt denna gång. Nebulosan NGC 281 är en särskild utmaning. J. Scholten En kedja av stjärnhopar är målet för vår utflykt denna gång. Nebulosan NGC 281 är en särskild utmaning. J. Scholten

En himmelsk segelbåt

Om vi håller kursen och fortsätter ytterligare 2° mot nordost på den tänkta linjen från NGC 129, stöter vi på stjärnhopen NGC 225, även kallad "Sailboat Cluster". Namnet blir begripligt när man tittar i kikaren: Cirka 10–15 stjärnor bildar en halvcirkelformad figur som kan tolkas som ett skeppsskrov. Med lite fantasi kan man också urskilja ytterligare en eller två stjärnor som mast.

Svårupptäckt "Pac Man"

I regionen är NGC 281 den enda galaktiska nebulosan som kan ses med en kikare, och den ligger cirka 1,5° öster om Schedir (α Cas). För bästa möjliga upptäckt rekommenderas en stor utgångspupill och användning av nebulosafilter. Den är också känd som Pac-Man-nebulosan på grund av hur den ser ut i större teleskop. Med en kikare på 50 mm behöver man verkligen optimala observationsförhållanden och använda indirekt syn för att kunna skönja den svaga nebulösa fläcken som omger multipelstjärnan Burnham 1.

Författare: Kay Hempel / Licens: Oculum-Verlag GmbH