Jakthundarna

Stjärnbilden kan verka ganska oansenlig. Desto mer imponerande är Malströmsgalaxen M 51, en galaxkollision sedd uppifrån.

Jakthundarna är inte en klassisk stjärnbild från antiken, eftersom de introducerades först omkring 1690 med Johannes Hevelius himmelsatlas. I bildframställningar representerar de två jakthundarna en del av stjärnbilden Björnvaktaren (även kallad Bootes). Tillsammans med Björnvaktaren avbildas de ofta när de jagar Stora björnen. Därför finns Jakthundarnas stjärnbild direkt under Karlavagnens dragstång, som är en del av Stora björnen.

Den ursprungligen hundlösa Björnvaktaren blev troligen hundägare endast genom översättningsfel av namnet på stjärnan μ Boo: Ptolemaios huvudverk "Almagest" översattes runt år 850 från grekiska till arabiska och sedan på 1100-talet till latin. Därmed blev den ursprungliga "herdestaven" i slutändan en "stav med hundar". Den tyske kartografen Peter Apian tecknade troligen 1533 Björnvaktaren med sina trogna följeslagare för första gången. Genom Hevelius blev Jakthundarna – Asterion och Chara – slutligen en egen stjärnbild.

Canes Venatici, jakthundarnas latinska namn, är på grund av bristen på framträdande stjärnmönster en tämligen oansenlig konstellation. Därför representeras stjärnbilden på stjärnkartor enbart genom en förbindelselinje mellan stjärnorna α och β CVn. Den senare bär namnet Chara, medan α CVn heter Cor Caroli, vilket översätts till "Karls hjärta".

Namnet ska påminna om de engelska kungarna Karl I och Karl II. Efter Karl I:s avrättning 1649 var monarkin tillfälligtvis avskaffad. När Karl II anlände till London i en bejublad procession i maj 1660 för att bestiga tronen och återupprätta monarkin, sägs α CVn ha lyst särskilt starkt. År 1673 dök stjärnbilden Cor Caroli Regis Martyris – alltså den kunglige martyren Karls hjärta – upp på den plats där dagens jakthundar finns. Den föreställde ett hjärta med en kunglig krona. Idag är det bara namnet på huvudstjärnan α CVn som påminner oss om denna tidigare stjärnbild.

Våren är känd som galaxernas tid, och M 51 är utan tvekan en av höjdpunkterna, inte bara i denna stjärnbild. Här ser man en kollision mellan två galaxer uppifrån, där de två galaxcentrumen kan urskiljas redan i en kikare under en mörk himmel. Med fler Messiergalaxer och ännu fler NGC-galaxer ger stjärnbilden jakthundarna särskilt mycket att upptäcka för de som älskar att observera avlägsna galaxer. Andra intressanta objekt för mindre instrument är klotstjärnhopen M 3 och den egendomliga asterismen Upgren 1.

Författare: Nico Schmidt / Licens: Oculum-Verlag GmbH