Tvillingarna

Den öppna stjärnhopen Messier 35 och Eskimånebulosan bevisar det: Tvillingarna har ett hjärta för deep-sky-entusiaster.

Castor (α Gem) och Pollux (β Gem), de två huvudstjärnorna i stjärnbilden Tvillingarna, hör till de 25 ljusaste stjärnorna på hela natthimlen. Medan Castor, den västra av de två tvillingstjärnorna, är en unik multipelstjärna med sex komponenter, där redan ett 100 mm teleskop visar tre komponenter (de övriga är optiskt omöjligt att särskilja), är den ljusare grannen Pollux – vilket varit känt sedan 2006 – hem för en extrasolär gasplanet. Från de två ljusa huvudena ansluter sig i sydvästlig riktning två rader med fler framträdande stjärnor, där γ och η Gem representerar tvillingparets ljusa fotstjärnor.

Stjärnbilden representerar dioskurerna, ett oskiljaktigt brödrapar, som så ofta i den grekiska mytologin härstammar från en av Zeus berömda kärleksaffärer. Polydeukes (lat. Pollux) var son till Leda och Zeus, som uppenbarade sig för henne i form av en svan, medan Kastor (lat. Castor) samma natt avlades av hennes make. Tvåäggstvillingarna (ordspråkligt) kom till världen i två ägg, även om det ibland bara talas om ett ägg.

När Kastor dog i strid, bad Pollux sin far Zeus att också få dö, trots sin gudomliga odödlighet, för att därmed kunna följa sin bror till dödsriket. Zeus tillät honom slutligen att växelvis tillbringa en dag i Hades och en dag på Olympus tillsammans med Kastor, och sedan dess har tvillingarna stått högt på vinterhimlen som en symbol för syskonkärlek.

Den stjärnrika, öppna stjärnhopen M 35 räknas som det vackraste deep-sky-objektet i Tvillingarna. Under en mörk himmel avslöjar detta kluster, placerat nära fotstjärnan η Gem, sina stjärnor redan för dig som observerar med kikare. Med ett 100 mm teleskop går det att urskilja över 100 stjärnor, men den närliggande hopen NGC 2158 förblir endast ett nebulöst ljusskimmer, dess detaljer är förbehållna större teleskop.

Ett annat måste under en rundtur genom Tvillingarna är Eskimånebulosan NGC 2392 nära δ Gem, en planetarisk nebulosa och resterna av en stjärna lik vår sol. Denna typ av nebulosor lyser upp genom stark UV-strålning från en centralstjärna. Denna kärna, av den tidigare stjärnan, är en ljus och 40 000°C het centralstjärna, så om det är något eskimån definitivt inte kommer att göra, så är det att frysa. Denna vita dvärg, med en ljusstyrka på cirka 10 m, kan observeras redan med ett mindre teleskop, som vid högre förstoring även visar den omgivande nebulosadisken. Med större öppning kan fler detaljer och subtila ljusnyanser urskiljas.

Författare: Nico Schmidt / Licens: Oculum-Verlag GmbH