Lejonet

Den iögonfallande stjärnbilden bjuder på galaxer, till och med i trefald. Och huvudstjärnan Regulus roterar snabbare än någon annan.

På grund av sina många ljusa stjärnor och stjärnbildens storlek, är Lejonet en av de mest framträdande och lättåtkomliga konstellationerna. Om du går från Karlavagnen, som under våren befinner sig i zenit direkt ovanför oss, mot söder, stöter du på en påtaglig, avlång figur. Vid första anblicken påminner den om ett strykjärn inklusive handtag bestående av en böjd stjärnkedja. För närvarande underlättas igenkänningen ytterligare eftersom jätteplaneten Jupiter rör sig precis nedanför Lejonets strykjärnsform.

Lejonet, som djurens konung, symboliserar styrka och makt. Denna symbolik återspeglas också i namnet på huvudstjärnan, eftersom den ljusaste stjärnan i stjärnbilden heter Regulus, vilket översatt från latin betyder "liten kung" eller "prins".

Regulus är en extrem stjärna, för ingen stjärna snurrar snabbare än denna avlägsna sol. Den roterar med en häpnadsväckande hastighet av 1,2 miljoner km/h kring sin axel, vilket gör den till den plattaste stjärnan på norra stjärnhimlen; dess ekvatorialdiameter är 30% större än poldiametern! Om Regulus skulle rotera bara 4 % snabbare skulle centrifugalkrafterna slita sönder den.

En mycket svår uppgift kallas ofta för en Herkulesuppgift idag, och i den allra första uppgiften av detta slag framträder ett oövervinnerligt lejon. I den grekiska mytologin representerade den framträdande stjärnbilden det nemeiska lejonet. Detta lejon strövade omkring i en östlig region på Peloponnesos och hotade både människor och djur. Det fruktansvärda djurets skinn var osårbart, så att varken svärd, pilar eller spjut kunde skada det. Odjuret stod till och med emot Herkules mäktiga klubba.

Men Herkules skulle besegra det nemeiska lejonet: Den legendariske hjälten kunde besegra lejonet genom att strypa det med sina bara händer. Av lejonets päls tillverkade Herkules en mantel med ett lejonhuvud som hjälm, vilket också gjorde honom osårbar i strid.

Våren är galaxernas tid! Under vintern är det oftast stjärnhopar och gasnebulosor i vår egen galax som står på observationsprogrammet. Men nu riktar vi åter blicken långt ut i universums djup, bortom Vintergatans band. Mitt emellan stjärnorna θ och ι i Lejonet ligger en grupp om tre galaxer: M 65, M 66 och NGC 3628, kallad Leo-tripletten. Lite längre västerut återfinns en annan galax-trio, M 95, M 96 och M 105, som tillsammans med Leo-tripletten bildar galaxgruppen Leo I.

Författare: Nico Schmidt / Licens: Oculum-Verlag GmbH