Lyran

Den lilla men ljusstarka stjärnbilden är känd för ringnebulosan M 57 och den "dubbla dubbelstjärnan" Epsilon Lyrae.

Även om Lyran tillhör de minsta av himlens 88 stjärnbilder, framträder den tydligt tack vare sin parallelogramform och sommarens ljusstarkaste stjärna. Detta gör att Vega i Lyran också är en av hörnstjärnorna i den stora sommartriangeln, tillsammans med Deneb i Svanen och Altair i Örnen. Som stjärnbildens namn antyder, såg man redan under antiken i detta stjärnmönster ett stränginstrument. Beroende på källa kan det benämnas som en lyra (associerad med Hermes och Orfeus), en harpa eller en cittra. Vid den mytologiska skapelsen av detta musikinstrument använde Hermes, gudarnas budbärare, bland annat ett sköldpaddsskal, något som omnämns i en beskrivning av stjärnbilden från cirka 270 f.Kr.

Namnet Vega hänvisar dock till ett annat motiv som var vanligt i stjärnbilderna under antiken. Det härstammar från det arabiska ordet "al Waki" (den fallande) och syftar på en gam eller örn. På gamla stjärnkartor kan man ibland se musikinstrumentet avbildat tillsammans med en rovfågel.

Även i det forntida babyloniska/assyriska riket sågs figuren av en get (Enzu på akkadiska) i dagens konstellation med den starkt lysande Vega, som tilldelades den helande gudinnan Gula. Som gamla lertavlor berättar var ljuset från klara stjärnor en viktig (gudomlig) ingrediens i assyriernas medicinska ritualer. Till exempel har ett recept på en hästmedicin bevarats, enligt vilket en blandning av 23 örter och aromer skulle blötläggas i öl, "placeras nattetid inför getstjärnan" och kokas och bearbetas med honung på morgonen.

Idag återfinns det bara 25 ljusår bort belägna stjärnsystemet bland annat i den fantastiska science fiction-filmen "Contact" (baserad på Carl Sagans roman), där en artificiell radiosignal mottas från Vega. Vetenskapligt sett är stjärnan dock med en ålder av cirka 400 miljoner år alldeles för ung för planeter med intelligenta utomjordingar. Det avlägsna solsystemet befinner sig i en tumultartad period: Det omges av dammrika zoner som skapats av förångade kometer och kolliderande asteroider samt dvärgplaneter.

Deep-sky-höjdpunkten i Lyran och en juvel bland planetariska nebulosor är M 57. En enkel kikare räcker för att observera denna stjärna av 9:e magnituden, medan ett kompakt 100 mm-teleskop avslöjar en svag nebulös ring. Av den anledningen kallas M 57, som upptäcktes för nära 240 år sedan, ofta enbart "Ringnebulosan i Lyran". Trots insikten om att nebulosaringen består av gas, spekulerades i början av 1900-talet om att det möjligen var ett nybildat planetsystem vi såg. Men i själva verket markerar nebulosan en solliknande stjärnas död. Det är de yttre lagren på en slocknad stjärna, som den vita dvärgen – återstoden av den tidigare stjärnkärnan – får att lysa med hjälp av högenergetisk UV-strålning.

Den 12,6 miljarder år gamla klotformiga stjärnhopen M 56 lockar med ännu ett spännande Messier-objekt. Dubbelstjärnan ε Lyr, känd som den "dubbla dubbelstjärnan", är även den värd ett besök. En kikare räcker för att observera stjärnduon, men ett teleskop med hög förstoring avslöjar att båda stjärnorna faktiskt är dubbelt dubbla.

Författare: Nico Schmidt / Licens: Oculum-Verlag GmbH